I Spanien och Italien som har långa, varma somrar odlas lakritsroten i stor skala. Rötterna krossas efter skörden och kokas ivatten. Efter silning och indunstning får dekoken en sirapskonsistens som efter formning och avsvalning blir till svarta lakritsstänger.
Lakrits äter vi gärna som godis, men det är också bra som medel mot förkylning och hosta. Det är också milt laxerande. Te på lakritsstång anses lugnande och hostdämpande.
Lakritsstänger brukar finnas på apotek. Om inte annat går de att beställa. För den goda smakens skull används lakrits ibland i konfekt och likör.

Malört...

Det finns många olika sorters malört och en del växer vilt i Sverige. Några används som krydda i bla Vermouth. Särskilt i Skåne används blommorna till att krydda den bittra snaps som kallas bäsk. Av tradition skall blommorna skördas på natten den 24 augusti, på bartolomeinatten.
Den fleråriga, äkta malörten Artemesia absinthium infördes tidigt i vårt land. De aromatiskt doftande bladen är fjuniga och vackert silvergrå. Blommorna är små och gröngula. Förr ströddes malört ut på golven som insektsmedel och hängdes bland kläder för att skrämma bort mal. Sjukhusgolv desinficerades med ett avkok på malört.
För invärtes bruk har malört använts för att öka produktionen av magsafter och ansågs vara bakteriedödande, kramplindrande, menstruationsreglerande, urindrivande och allmänt stärkande.
En varning bör dock utfärdas mot att inta för mycket. Malört innehåller ett giftigt ämne som kan framkalla mentala skador. Absint, en malörtslikör, var en populär dryck i Frankrike under förra seklet. Intagen i övermått gav den så svåra skador att den förbjöds av myndigheterna!

Maskrosen...

Maskrosen betraktar de flesta av oss som ett synnerligen svårutrotat ogräs. Men den har flera användningsområden.
Maskrosen växer överallt och tål nästan alla klimat. De guldgula blomkorgarna slår ut på senvåren och en andra gång på sensommaren.
Passa på att plocka bladen när de är späda och ät dem i sallader, stekta i smör eller kokta i grönsaksgrytor.
De innehåller massor av mineraler och vitaminer.
Både blommor, blad och rot går att göra avkok på. Drycken anses uppiggande, urindrivande och milt laxerande. Dessutom ökar den aptiten och ämnesomsättningen.
Blommorna kan sjudas en halvtimme i vatten och sedan silas bort. Vätskan passar fint till ansiktsvatten eller som tillsats i badvatten.

En...

Enebusken med sina grågröna barr och aromatiska doft är välkänd för oss alla. Busken är tvåbyggare så han- och honblommorna sitter på olika exemplar. Honblommorna utvecklas efter befruktningen till blå bär, men först efter två år.
Plocka bären när de är fullmogna och torka dem på luftig plats. Det blir en härlig krydda som passar till vilt men också till fläskkött om man vill få det att smaka lite mera äventyrligt. Krossa bären lätt före användningen.
Mot väderspänningar och dålig matsmältning är ett avkok på enbär en gammal och beprövad hjälp. Häll 1 liter kokande vatten över 25 gram krossade enbär och drick en kopp om dagen av den silade vätskan.
Rökning av enekvistar har sedan långt tillbaka utförts när pest och farsoter hotat. Under smittkoppsepidemin i Frankrike 1870 röktes sjukhussalarna med en.
Enbär kan också användas som färgmedel och ger ullgarn en vacker gråbrun färg.

Taklök...

Taklök, som nu återigen är mycket populär, har odlats som skyddande ört långt tillbaka i tiden. Den har planterats på tak och runt boplatser för att skydda mot åska, blixtnedslag och häxeri.
På högsommaren kan en lång blomstjälk skjuta upp med klasar av vita eller röda blommor. De små "lökarna" som bildas rullar iväg och rotar sig även i mager jord.
Krossade eller mosade blad anågs vara kylande och sammandragande. De användes för att bota och lindra hudinflammationer, getingstick, finnar, vårtor, liktornar och brännsår. Också mot huvudvärk var taklöken verksam om de krossade bladen hölls mot tinningarna.

Indiankrasse...

Spanska upptäcksresande förde på 1500talet med sig indiankrassefrö från Peru till Europa. Denna färgglada slingerväxt blev snabbt populär i trädgårdarna. Den är lättodlad och blommar villigt från högsommaren till den första frosten kommer.
Krassens blad innehåller höga halter av C-vitamin och värdefulla mineraler. De har också en renande och antiseptisk verkan. Ät dem gärna i sallader, där de med sin peppriga smak blir en god smaksättare.
Krassens omogna frukter kan läggas in som kapris i salt- och vinägerlag. Som omslag på skvasår och bölder kan kossade frkuter användas.

Daggkåpa...

Daggkåpans duniga och vackert flickiga blad bär ofta en droppe i mitten. Hos oss växer den vild i stora delar av landet. Blommorna är oansenliga och gulgröna.
De späda, något beska bladen av daggkåpa går att äta i sallader. I början av blomningstiden kan man samla blad och rot och torka.
För länge sen i hednisk tid användes denna växter som skydd mot jättar och demoner. Sedan välsignades den av Jungfru Maria som kvinnornas egen ört. Ett avkok från den skulle skydda mot missfall och vara ett skydd för det ofödda barnet. Dessutom skulle slappa bröst kunna blir fasta igen. Som om inte allt detta var tillräckligt sades avkoket också vara bra som ansiktsvatten för fet hy.

Fläder...

Fläder växer vilt från Småland till Nordafrika. Ofta ser man den också odlad. Den växer vanligtvis i form av en kraftig buske men kan också bli ett litet träd.
Rund midsommar brukar de härligt doftande blomklasarna ha slagit ut. Med citron och socker ger de en underbar saft. För medicinskt bruk kan de torkas och användas som te. Drycken anses febernedsättande eftersom blommorna stimulerar svettkörtlarnas sekretion. Dessutom anses fläderblomste lugna nerverna och lindra huvudvärk. Utvärtes kan samma te användas som kompress för trötta ögon och som ansiktsvatten.
Fläderbär har länge varit känt som en god hjälp i förkylningstider. Plocka den och ha på lut i frysen. Varm fläderbärsjuice smaksatt med citron och honung sägs lindra influensa, bronkit och annat halsont.
Flädern ansågs förr besitta magisk kraft och den dyrkades här i Norden som gudinnan Frejas träd. Träslaget i Kristi kors tros vara fläder. Det anses också vara det träd som Judas hängde sig i.

Renfana...

Renfana är en uråldrig medicinalväxt som använts främst mot inälvsmask och löss. Den växer gärna vid vägkanter och finns i hela Sverige.
När de gula blommorna slagit ut är det dags att skörda. Blommorna är vackra som eterneller. Torka buketterna genom att hänga dem med blommorna neråt. Häng gärna en bukett i köksfönstret eftersom renfana skrämmer iväg insekter.
Att använda renfana för invärtes bruk anses numera inte helt ofarligt. Förr användes den mycket som renande och uppfriskande medicin. Den ingick av tradition i engelska kakor och puddingar som åts vid påsktid för att rensa kroppen efter den tunga vinterdieten.
För utvärtes bruk ska ett avkok av renfana hjälpa mot löss och ett varmt omslag av krossade blad kan läggas på värkande leder, stukningar, inflammationer och åderbråck.

Nyponros...

Från Skåne till Mälardalen är nyponrosen med sina vackra och välluktande blommor allmänt förekommande.
De nyttiga nyponen innehåller framför allt C-vitamin men också A-vitamin. Nyponsoppa känner vi alla till, men det är också gott och nyttigt med gelé och te av nypon.
Nypon anses vara bra mot sjukdomar som magsår, feber, förkylning, influensa, hjärtsjukdomar och gallsjukdomar. Skörbjugg botas av nypon tack vare den höga halten av C-vitamin, men det är förstås sällan vi drabbas av denna sjukdom nu för tiden.
Rosornas kronblad är goda färska i sallader eller kokta i sylt och gelé. De djupt röda kronbladen av den odlade Rosa damascena anses ha störst värde medicinskt sett. Blanda dem med honung vid heshet eller med vinäger för att badda pannan med vid huvudvärk. Genom destillation av kronbladen utvinns rosenolja som sedan spädes med vatten och sprit till rosenvatten.
I exklusiva parfymer och skönhetsmedel ingår ibland rosenvattten.
Till 1 kilo rosenolja går det åt 5 ton rosor. Inte undra på att priset blir högt!

Brännässla...

Brännässla är vanligt förekommande i hela landet. Den är flerårig och de späda bladen på våren är en delikatess i soppa och stuvning. Bladen innehåller också massor av järn och många andra nyttigheter för vårtrötta.
För att kunna använda brännässlan även på annat sätt är det bäst att skörda den strax före blomningen och hänga den på tork på skuggig och luftig plats. Ett avkok på bladen anses kunna avhjälpa blodbrist och ha blodrenande och urindrivande effekt. Mot dålig matsmältning och hudsjukdomar ska det också hjälpa. Och som hårsköljningsmedel sägs det motverka håravfall och mjäll.
Nässlor har också på andra sätt varit en nyttig växt i hushållet. Fibrer från stjälken har använts till att väva tyg och att knyta fisknät av redan i historiens gryning. Nässlor som får ligga och dra i regnvatten blir ett bra växtgödningsmedel. Det lär också få bladlöss och svampinfektioner att försvinna.

Ta mig till början av sidan... Ta mig till Britt-Marie... Ta mig till Välkomna...

Så här många häxor har besökt mig sedan 17/6...

Denna sida lades ut på nätet 1998-06-01
Uppdaterad: 1998-06-17